Gårdens historia
Fastigheten från 1817 på Norra Esplanaden 5, ligger i kvarteret Elefanten vid Salutorget i hjärtat av Helsingfors. Huset, eller gården, är kulturhistoriskt värdefullt och skyddat i klass sr-1. Den gamla stadsdelen, också kallad Torgkvarteren, är skyddad av Museiverket sedan 1952.
Området är historiskt, kulturhistoriskt, arkitektoniskt och stadsbildsmässigt värdefullt. Huset byggdes åren 1814-1817 som privat bostadshus av köpmannen och rådmannen Johan Lampa, därav namnet Lampaska gården/Lampan talo.
Huset fick sitt nuvarande utseende som följd av en ombyggnad år 1889. Bl.a. huvudbyggnadens tredje våning anpassades för representationsbehov, trapphuset ändrades och torgfasaden fick två balkonger. Sidobyggnaden på Helenegatans sida fick en tredje våning och nya trapphus. Nyrenässansstilen präglade ombyggnaden både invändigt och utvändigt. Planeringsarbetet utfördes av överdirektören i Överstyrelsen för allmänna byggnader Odert Sebastian Gripenberg.
På 1920-talet gjordes ändringar i huset som planerades av arkitekt Lars Sonck. Då moderniserades bl.a. vatten- och sanitetstekniken, dörrar på gatuplan blev fönster och den ena balkongen borttogs. Sonck ritade 1920 även portgången på Helenegatans sida.
År 1936 moderniserades huset ytterligare under ledning av stadsarkitekten Gunnar Taucher. En stor del av kakelugnarna togs bort och centralvärme installerades. Rummen anpassades för kontorsbruk.
Husets nuvarande ägare, familjeägda investeringsbolaget Hartwall Capital Oy Ab, köpte huset av ett konkursbo år 2012. Omfattande renoveringar inleddes för att återställa huset i 1889-års praktfulla nyrenässansstil.
Johan Lampa
Köpmannen Johan Lampa föddes år 1781. Åren 1813-1814 införskaffade han tomten som skulle komma att bli Norra Esplanaden 5. Ett trevåningshus ritat av svensken, befästningskonduktören Pehr Granstedt, stod färdigt år 1817. Ursprungligen fanns det i första våningen en sal och tre boningsrum samt affärsutrymmen bestående av fyra rum. I andra våningen fanns en sal och sex boningsrum, i tredje våningen sex ungskarlsrum och tre drängrum. Vid sidan av huvudbyggnaden, på Helenegatans sida, fanns en sidobyggnad i två våningar för hushållsfunktioner . Sidobyggnaden var anspråkslösare än huvudbyggnaden. Köket, matrum och övriga ekonomiutrymmen fanns i sidobyggnaden mot Helenegatan.
År 1835 byggdes en ekonomibyggnad på gården med vagnslider, stall, fähus, magasin och avfallsrum på nedre plan. På övre plan fanns tre kammare, höskulle och latriner. Ekonomibyggnadens planerare är okänd.
Johan Lampa avled år 1833 och hann således bo endast 16 år i sitt eget hus. Ättlingar till Johan Lampa ägde huset fram till år 1918.
Restaureringsprojektet 2012-2013
Huset på Norra Esplanden 5 hade stått övergivet och tomt i flera år. Restaureringen av Lampaska gården tog ett år. Husets trästomme och trägolv var i gott skick med undantag för litet mögel. Mellantaken kunde saneras och desinficeras genom att öppna dem via golven utan att skada takens gipsdekorationer. Skadorna som det avbrutna hotellbygget åstadkommit var omfattande bl.a. på grund av de obligatoriska nödutgångarna, främst på vinden och i gårdsbyggnaderna. Hiss installerades utmed en av innergårdsväggarna och innergården fick ett glastak.
Helsingfors stadsmuseum utarbetade år 2006 en promemoria över Lampaska gårdens byggnadshistoria och skyddsbehov. År 2008 hade Helsingfors stad godkänt en detaljplaneändring för byggandet av glastak på innergården samt omvandling av vindsvåningen till verksamhetsutrymme. Huset skulle då användas som hotell- och restaurang, men detaljplanen ändrades igen år 2012 till att omfatta kontorsutrymmen på våningarna två och tre. Den nya vindsvåningen skulle vara den nya ägarens konferens- och representationsutrymmen. Bottenplanet, inklusive innergården, skulle enligt detaljplanen vara tillängligt för allmänheten t.ex. genom affärs- eller restaurangverksamhet.
Detaljerna i nyrenässansstil på fasaderna är vackert välbevarade. Salarna i tredjevåningen har ekparkett och uppvisar tidsenliga och ståtliga gipsdekorationer. Trapphusen har både vägg- och takmålningar. Invändigt är huset även mycket likt situationen efter renoveringen år 1889, med undantag för bl.a. nya lätta mellanväggar och en ny trappa mellan tredje våningen och vinden. Fönstren är i original från år 1889.
Även nutida konst finns i huset. På innergården hänger monumentalverket i keramik ”Historiens avlagringar” av konstnären Pekka Paikkari, beställt av släkten Hartwall med Gustav Tallqvist som primus motor.